Befolkades Finland frn Sdertrn?




Genetikern Svante Pbo, fdd i Sverige men verksam i Leipzig, har i en serie DNA-underskningar kunnat faststlla att de frsta invandrarna i Norden efter istiden kom frn Vsteuropa. Nu har vid utgrvningar p ett stlle som heter Skatmossen i sby norr om Varberg gjorts arkeologiska fynd som ppnar fr en hypotes om hur denna frsta immigration, som Pbos resultat pekar p, kan ha gtt till: Invandrarna var jgare och samlare frn Vsteuropa som vid istiden slut specialiserat sig p att utnyttja de nringsmssigt rika vattnen i den smltande inlandsisen omedelbara nrhet.
Det har varit mycket stohej kring Pbos forskningsresultat. Srskilt i Finland har man varit mycket upprrd. De arkeologiska fynden i landet hade dittills entydigt tolkats peka p ett ursprung sterut, liksom sprkhistorikerna hade varit vertygade om att finnarna kommit frn st. Denna uppfattning r allts nu tminstone delvis felaktig. Mnga har haft svrt att svlja dessa fakta. Man lr t o m ha hotat Pbo till livet.
De genetiska forskningsresultaten gr inte att kullkasta. De r absoluta. Men vad man kan frga r hur de ska hanteras i det historiska sammanhanget. Nr det gller Finland verkar det troligt att arkeologerna och sprkhistorikerna har missat ngot. Frgan r bara vad?
Ett frslag r att spren av den allra frsta invandringen har tolkats fel av de finlndska arkeologerna. Det kan ha samband med att man antagit att immigranterna kom ver land och landbryggorna fanns i stra Finland. Ingen har hittills tnkt sig mjligheten att det skulle ha gtt att i bt ta sig sterut frn Sverige utmed inlandsisens rand.
Fynden i Skatmossen

Men tack vare ett fynden i Skatmossen har denna mjlighet pltsligt presenterat sig. Det var barnen i en familj intresserad av arkeologi som ptrffade de frsta fremlen. De hittade ngra bitar av flinta p en ker och visade dem fr sin mor, som genast sg de kunde vara artefakter. Hon tog dem i sin tur till sin man som r aktiv amatrarkeolog. Han misstnkte omgende ldre stenldern, men ville vara sker p sin sak. S han lade fram dem fr arkeologen Bengt Nordqvist vid Gteborgs universitet. Han blev eld och lgor.
Det som gjorde alla s upphetsade var att kanterna p de upphittade flintbitarna var avrundade p ett stt som visade att de svallats av havet. Skatmossen ligger i dag p en hjd av 65 m ver havet. Det var fr en s dr 13-12 000 r sedan som omrdet hade kontakt med havet. Fynden pekade p en lder ldre n alla andra fynd frn stenldern i Sverige.
Vren 2000 grvdes en del av fyndomrdet ut av Bengt Nordqvist, bl a med hjlp av de intresserade amatrarkeologerna i Varbergs fornminnesfrening. Under kerns humuslager hittade man p det ursprungliga sandlagret fler freml av flinta, i mnga fall troligen liggande p samma plats som de en gng hamnat. Men det r inte frgan om ngon stor mngd.
En i ett rikt arktiskt hav

Man ptrffade slagen flinta (avslag och spn) samt redskap och krnor. Det intressanta r att mngden av de frstnmnda var lika stor som mngden av de sistnmnda. Annars brukar mngden avslag och spn utgra 95-97 procent av flintfynden. I en artikel i tidningen Artefakt tolkar Bengt Nordqvist detta s att de som bodde dr i en arktisk milj hade flintan med sig.
Bengt Nordqvist har ocks underskt fyndplatsen i frhllande till den lokala strandfrskjutningen och kommit fram till en datering av bosttningen vid en tidpunkt fr omkring 13 000 r sedan. D lg Skatmossen p stra delen av en i en skrgrd vid kanten av inlandsisen. Den mktiga ismuren kunde frn n ses i nordost och ster.
Havet hr var d mycket nringsrikt tack vare alla mineral och andra nringsmnen som inlandsisen spred i havet med sitt smltvatten. P dem frossade mikroskopiska smkryp, som sedan frtrdes av strre djur som rkor och fiskar, allt i en nringskedja upp till sl och valross. Till detta kommer otaliga fglar som ocks levde p fisk.
Denna rika milj utnyttjades sommartid av band av jgare och samlare med ursprung i centrala Frankrike freslr Nordqvist. Han menar att de pendlade mellan kusten och inlandet. Det skulle enligt honom frklara fynd i grottor frn denna del av Franrike, daterade till magdalenien-perioden (fr ungefr 13 000 till 9 000 r sedan). Bland dessa grottfynd, skriver han i Artefakt, frekommer svl snckskal som ben frn sl, samt snidade figurer tillverkade av valrosstnder. Det finns ven avbildningar av havslevande djurarter. Det r ristningar som terger slar och plattfiskar, men ven mlningar av garfgel.
Renjgare i centrala Frankrike

Nu r det intressanta att under magdalenien kom sommartid jgarband, som specialiserat sig p renjakt, till bl a Paris-bckenet. De slog lger regelbundet p samma plats generation efter generation, som framgr t ex av det utgrvda lgret i Pincevent p Seinens stra strand i kommunen La Grande-Paroisse i departementet Seine-et-Marne. I detta lger bodde man i tlt av ngot slag. Eldstderna befann sig i tltppningen. Vid den utgrvning, som den franska arkeologen Andr Leroi-Gourhan genomfrde, ptrffades tre olika typer av eldstder, varav en troligen anvndes fr tillredning av fda fr gemensamma mltider.
Vad som framtrder i Leroi-Gourhans beskrivning r bilden av en socialt lngt utvecklad fngstkultur, dr banden rrde sig i fasta revir. Det framgr bl a av att ett band trots ett nomadiserande liv tycks ha gravsatt sina dda i en bestmd grotta.
Lgret i Pincevent var terkommande bebott frn sommaren och in i hsten. Sedan flyttande man men oknt vart.
Kustnra liv

Nr fiske- och jgarbandet frn Skatholmen vnde sderut p hsten skulle det tminstone i Paris-bckenet ha kommit till omrden som hll p att tmmas eller redan var tmda p sin befolkning. Nu kanske det var mjligt att man hade verlappande revir. Andra jgarband fick g in i de omrden som anvndes av banden som var specialiserade p renjakt under frutsttning att de lt renen vara och jagade andra slag djur.
En annan mjlighet r att man endast av handelsmssiga och religisa skl frdades s lngt sderut som till Paris-bckenet. Annars hll man sig vid kusten, specialiserade som man mjligen var till ett kustnra liv och dess rika frsrjningsmjligheter. Till vintern skte man sig lngre bort frn inlandsisen till platser int land, dr man kunde frsrja sig p de vintriga villkoren.
Problemet r att ver hlften av dagens Nordsj var torra land p denna tid. Inlandsisen som lg ver Norge i norr och England vster tryckte ned landet dr. Det medfrde att Nordsjn med Holland och Belgien inklusive Engelska kanalen i sin tur pressades uppt. Dessa frhllande gllde i tiden nda ner till ngongng fr 7000 r sedan, d Nordsjn versvmmades och havet brt genom landfrbindelsen mellan Frankrike och England och skapade Engelska kanalen.
Tjongr-kulturen

Vra blivande frfder, som specialiserat sig p fiske samt jakt p sl och valross, hll till p vad som kunde kallas Nordsjlandet. Men till vintern kunde de tnkas ha skt sig lngre sderut, till t ex dagens Holland. Dr hittar man i Holland den ldre Tjongrkulturen frn fr 11 000 r sedan. Dess microliter (sm behandlade stenbitar (oftast) av flinta) utmrktes av en speciell typ: sylar och/eller nlar med en en bjd rygg. Det kan tnkas att denna typ hade tagits fram fr att underltta ihopsyendet av bitar av skinn frn sl och valross (till klder och bostder i form av tlt). Den yngre Tjongrkulturen i Belgien frn fr 10 000 r sedan var ter inriktad p renjakt, vilket visar att renen brjat dra norrut. Tjongrkulturen hmtade sin flinta p tminstone tre brott i nrheten av nuvarande Mons i sdra Belgien.
P en av Tjongrkulturens fyndplatser i Belgien har arkeologerna ptrffat ett halsband av fossiliserade snckor. Det har sannolikt hmtats frn Paris-bckenet, dr det r ltt att hitta gamla frstenade snckor. Det visar att Tjongrkulturen hll kontakt med jgarbanden som var inriktade p renjakt i centrala och sdra Frankrike. Drfr r det rimligt att antaga att de grottmlningar, som Nordqvist lyfter fram i citatet ovan, har kommit till genom Tjongrkulturens kontakter med omrdet. Det kan tolkas s att Tjongrkulturen i sin tur var relaterad till de specialiserade fiskarbanden.
Cheddar-mannen

nnu vstligare finns det spr av bosttningar frn denna tid (fr 13 000 r sedan) i stra sidan av mellersta England frn en ort som heter Cresswell. Hrifrn var det inte lngt till den istida Nordsjn. En jmfrelse mellan materialet i Cresswell och det frn Skatmossen skulle mhnda pvisa likheter.
Ytterligare en fyndplats i England kan vara av intresse i sammanhanget. Den ligger i Mindap-bergen i Somerset sydvst om dagens Bristol. Dr ptrffade i en grotta nra byn Cheddar r 1903 ett skelett, de s k Cheddar-mannen, som anses ha en lder av omkring 10 000 r. Han tillhr visserligen brjan av nsta skede, men det r mycket mjligt att han var en ttling till ett fiskarband som slog sig ned hr en 3 000 r tidigare. Inlandsisen gick d nstan nda ner till nuvarande Bristolkanalen. Men den fanns d nnu inte utan Severn flt fram genom ett land som bildades av Irlndska sjn i norr och ett frstorat Somerset i sder. Frn Mindap-bergen var det ngra timmars gngvg till de rika fiskevattnena i denna postglacialt uppsvllda version av floden.
S frn England ver Holland (Nordsjlandet) till Sverige (Skatmossen) kan vi ha spr av bosttningar frn en btburen, specialiserad fiskekultur frn tiden fr istidens begynnande slut (allts fr 13 000 r sedan). Denna kultur spreds uppenbarligen efterhand till Irland och Skottland (dr fiskarband fortfarande levde utmed kusterna i brjan p bondestenldern). Nr inlandsisen, som tckte havsbottnet mellan England och Norge, smalt bort ppnades nya vgar. Frn Nordsjlandet paddlade man norrut ver norska ar till nordligaste Norge. Spren efter av deras bosttning dr uppe har dpts till Komsakulturen. Den har daterats till omkring 7000 f Kr (d Yoldiahavet bredde ut sig).
Askolakulturen i Finland

I och med att inlandsisen drog allt lngre norrut fljde de fiskarband som kommit till Sverige med. Kring fr 9 000 r sedan p Yoldiahavets tid hittade de vgen till Sdertrn, som d var en skrgrd. Det verkar som om ett fiskarband snart slog sig hr. Kanske var det barn eller barnbarn till dessa fiskare eller ocks kom ett annat band frn Mlarmrden, som sedan fortsatte utforskningen av Yoldiahavets vatten utmed isranden. ver skren, som skulle bli land, kom de till sdra Finland. Strax norr om Borg mttes de av en lngsmal udde som strckte sig frn Karelen. Hr slog bandet en grupp p kanske 30-40 personer sig ned. Spren efter dem har dpts till Askolakulturen efter fyndplatsen i nrheten av byn Askola.
Fiskarbanden frn Somerset till Sverige levde sannolikt gott och kunde kanske avknoppa ett nytt band var annan eller tredje generation. Frhllandena var uppenbarligen hrdare p den finlndska urudden. Fiskarbandet, som kom hit, kade inte nmnvrt i antal under tminstone ett tjugotal generationer, detta om man fr tro Pbos resultat, som pekar p en mycket liten befolkning som lnge var isolerad. Den inavel som det kom att bli frgan om lade grunden en del speciella finlndska genetiska traditioner i frga om bl a sjukdomar.
Brckligt material

Nu rder det inget tvivel om att denna beskrivning bygger p ett fr brckligt material fr att betraktas som annat n hypotes. Arkeologerna i England, Holland och Nordtyskland har hittills inte intresserat sig fr de senistida havens frsrjningsmjligheter och har fljaktligen inte upptckt ngon srskild kultur knuten till dem. ven pendlingarna i temperatur under denna tid bereder svrigheter.
Fr 13 000 r sedan upptrdde en vrmeperiod kallad Blling. Den fljdes av en kldknpp, ldre Dryas, som rckte i ungefr ett halvt millenium. Drp brjade varma perioden Allerd, som i sin tur efter ett antal hundra r avlstes av kldknppen yngre Dryas. Varje kldperiod mste ha fungerat som ett bakslag fr den isnra fiskarkulturen och antalet fiskarband mste ha minskat, om de inte helt frsvann. Nr de varma somrarna kom tillbaka sattes kanoterna ter i sjn i lngsamt kande antal.
P det hr avstndet i tid r det ocks svrt att urskilja vad som hnde i en 500-rsskala, ja, ofta inte ens i en tusenrsskala. S under perioder med snabba vxlingar blir detaljerna minst sagt suddiga. Frst nr vi kommer ned i Preboreal tid fr omkring 10 000 r sedan kan frekomsten av fiskarkulturer med skerhet faststllas.
Men fortsatta arkeologiska underskning kommer sannolikt att bekrfta frekomsten av den tidiga, specialiserade fiskarkulturen. Vi har sedan 18 000 r tillbaka i svl Europa som Vstasien och Afrika en stark tendens till specialisering. Mnniskan lrde sig snabbt att frdas ver stora havsytor som bl a invandringen till Australien fr en 40-30 000 r sedan visar. Varfr d inte ocks i Nordvsteuropa? ven om det var stora risker frknippade med fiske och jakt i vattnen utmed isranden, var utbytet s stort att det var vrt riskerna. Sannolikt hade de specialiserade, btburna fiskarbanden hr en nnu hgre stenldersvlfrd n de markbundna jgarkulturerna hade tillgng till.
Oinosgrupper

Ett jgarband p stenldernsniv brukar omfatta 30-40 personer, 5-7 familjer. Om fiskarbanden ven hade denna sammansttning vet vi frsts inte n s lnge. Storleken p banden bestms av frsrjningsvillkoren. Gruppens storlek r en optimalisering av dess verlevnadsmjligheter i frhllande till nringsunderlaget: fr mnga medlemmar och nringen i reviret tar snart slut; fr f och tillrckligt mycket mat kan inte infrskaffas t alla. Man kan benmna sdana ekologiskt optimaliserade grupper fr oinosgrupper (frsta grupperna). Det kan misstnkas att redan Homo habilis organiserade sig i oinosgrupper. Just i denna mera strukturerade organisation kom de att skilja sig frn chimpansernas flockar. I varje fall utvecklades oinosgrupperna under ett tidigt skede av mnniskans utveckling, vilket ven den s k Eva-hypotesens utforskare har visat. Den moderna mnniskan hrstammar frn sju mdrar!
Andr Leroi-Gourhan tror ocks att de istida jgarbanden i Vsteuropa var omkring 25-30 personer stora med fem vuxna mn som aktiva jgare. Fiskarbanden kan ha haft, som antytts, en bttre avkastning n jgarna och drmed kanske uppgtt till 35-40 personer. Men detta r ngot som nnu mste utforskas.
Vilket sprk talades?

Eftersom baskiska r det enda sprket i Vsteuropa med rtter i jgarstenldern, har det freslagits att dialekter eller sprk av arkaisk baskiska skulle ha talats av jgarbanden i Vsteuropa. Men det ldsta fyndet av ett skelett av baskisk typ i Baskien r omkring 11 000 r gammalt. ver huvud dyker det frn ungefr denna tidpunkt upp alltfler skelett av en mera kortvuxen mediterran typ i Sydeuropa.
En mjlig frklaring r att huvuddelen av den gamla cromagnon-befolkningen i sdra Frankrike fljde med renen nr den brjade ska sig norrut. Drmed blev det glesare mellan bosttningarna i omrdet. De fylldes upp av invandrare, mjligen frn Nordafrika. Med dem skulle baskiskan ha infrts i Europa.
S drmed skulle vi inte i dag riktigt veta vad sprk cromagnonerna och deras postglaciala ttligar i Nordvst- och Nordeuropa egentligen talade. Finska sprkhistoriker har emellertid inte lyckats finna ett ursprung det finska ordet mies (man). Om det frhller sig s som vi freslagit i denna artikel, att Finland frst befolkades postglaciala cromagnoner frn Vsteuropa ver Sdertrn, s skulle detta finska ord kunna vara en av de mycket f bevarade resterna av cromagnonernas gamla sprktradition.
Efter fiskarbanden kom en andra vg av invandrare frn Nordtyskland till Sverige. Det var jgarband som var specialiserade p jakt p megafaunan (ren och lg). DNA-underskningar har visat att samerna r ttlingar i direkt nedstigande led till dessa invandrare. De talade av allt att dma ett arkaiskt finsk-ugriskt sprk. Nr inlandsisen dragit sig s lngt tillbaka att det fanns utrymme fr ren och lg i sdra Finland kom troligen sdana jgargrupper till landet. Frst med dem skulle ett finsk-ugriskt sprk ha introducerats i Finland.

SREN G. LINDGREN
Utlagd 001108. Uppdaterad 010429.