I fredags var det exakt 350 r sedan Oxenstierna avled. DN (!) publicerade en bra artikel:

Essn den 28 augusti 2004

Makten och klokheten i en person





Den 28 augusti 1654 "klockan 7. om aftonen" insomnade Axel Oxenstierna, Sveriges rikes kansler sedan brjan av r 1612. Det r ett jubileum som ppnar mnga perspektiv: p personen, p verket, men ocks p historien och vad vi gr av den. Oxenstierna hade turen att leva lnge, och klokskapen att utnyttja sitt lnga liv. F har givits samma mjlighet att omstta den lnga sikten i handling. nnu frre har utnyttjat tillfllet.

Ingen svensk har utvat s mycket makt under s lng tid. Det gller i Sverige, men ocks utanfr rikets grnser. Oxenstierna r vr - hittills? - ende europeiske statsman, samtida och jmbrdig med Olivares i Spanien, Trauttmannsdorff i kejsardmet och Cromwell i England. Den svenske kanslern och Richelieu var huset Habsburgs ledande motstndare; de mttes och frhandlade ga mot ga, och eftert skrev kardinalen imponerade brev om sin svenska kollega.

Men maktutvning r ofta som skriften i sanden. Det mrkvrdiga var hur konstruktivt kanslern anvnde sin makt. Han byggde strukturer som skulle bli bestende under lng tid framver. Mnga svenska mbetsverk och institutioner hade kanslern som tillskyndare - hovrtterna, postvsendet, Kommerskollegium - men kanske var normerna minst lika viktiga. Oxenstierna nrmar sig begrepp som jv och ovld, han skller ut sin son nr denne lirkat in privata utgifter p en reserkning till kammaren, och det r han som blir den svenska meritokratins tillskyndare. Nr Oxenstierna ville fylla Kammarkollegiets vakanser med ofrlse kandidater protesterade Jacob De la Gardie och menade att dessa tjnster rtteligen tillkom adelns ynglingar.

"Dr emot Hans Excell. kanslern invnde, att de skulle alltid begynna p den lilla ndan, frr n de komma till den strre, den som icke kunde eller ville taga pennan i handen och skaffa sig den vningen, drmed att frtjna sitt brd, han vore till sdane mbeten icke bekvm."

S mycket blev kvar, och nd var det inte detta som framstod som det viktigaste i hans egen tid. I de tiotusentals brev som finns bevarade efter kanslern r det kriget och krigets behov som r huvudsaken. Kanslern r den store civilisten, konstaterade redan Geijer, men det r en militrstat han tjnar: han hftar och gr akutinsatser och finner ndlsningar, allt fr att hlla det alltfr stora kriget gende.

Nu har huvudsaken skrumpnat bort, men bieffekterna bestr. Det r fascinerande att jmfra kanslern med kardinalen. Det var Richelieu som skapade om Frankrike till Hexagonen, den geografiska sexkanten. Kardinalens utrikes- och skerhetspolitik blev bestende; de inrikespolitiska problemen sg han, men frmdde inte mycket mot spnningar som bara frvrrades fram till urladdningen 1789. Med Oxenstiernas verk blev det tvrtom: hans utrikes- och skerhetspolitik hr till en frgngen tid, stormakten frskingrades p ngot sekel, men det inrikespolitiska verket gav stadga t flera seklers utveckling.

Som rikskansler vertog han p nyret 1612 ansvaret fr en lderdomlig och splittrad frvaltning. Den centrala frvaltningen var starkt knuten till kungens person. Den regionala frvaltningen vilade till stor del p knappt tv hundra fogdar, som drev in kronans skatter men ocks frvaltade kronogods och fretrdde kronans sak p tingen. P den regionala nivn fanns ocks stthllarna p slotten, landskapens lagmn och militra beflhavare. Ibland fyllde en och samma person flera olika funktioner, vilket gjorde det svrare att reda ut vem som hade ansvar fr vad.

Sina 42 r som rikskansler anvnde Oxenstierna till att bygga upp och reda ut den svenska frvaltningen. De nya strukturerna gjorde det lttare fr kronan att mobilisera de resurser - pengar och knektar - som behvdes fr alla Sveriges dtida krig.

Riket skapades genom trial-and-error. Kanslern prvade sig fram, backade frn det som inte bar, om han inte i stllet fyllde ut den ursprungliga tanken med nya beslut och initiativ. Ur hundratals olika improvisationer fltar han samman regeringsformen 1634, som lgger grunden fr den svenska statens strukturer till dags dato, ven om varken Kristina eller Karl X Gustav ville veta av den som "fundamentallag".

Regeringsformen 1634 sammanfattade vad han lrt sig under de tjugo ren som Gustav II Adolfs nrmaste man. Den talade om hur dags kollegiernas mbetsmn skulle infinna sig p Slottet och nr de fick g drifrn, men gjorde ocks klart hur varje del av frvaltningen skulle nagelfaras en gng om ret. De verordnade organen skulle granska de underlydande, nda tills de fem riksmbetsmnnen gick igenom varandras fgderier, med den granskade tillflligt stlld t sidan.

Som riksbyggare blev han en utprglad centralist. Mlet var ordning och reda, men medlet blev ofta kontroll. Nr det var ont om utbildat folk, nr tskilliga fogdar alltfr ltt sneglade t sin egen vinning, d svarade kanslern med barska regler, strnga straff och kontroll uppifrn och ned.

Inte nog med att vart och ett av de fem kollegierna leddes av en riksmbetsman - dessutom frdelades de vriga riksrden ocks p kollegierna, s tre fyra riksrd vakade ver det dagliga arbetet. P s vis drogs riksrden djupare in i frvaltningsbestyren, samtidigt som centraliseringen kade. Axel Oxenstierna gick sjlv in ven i de kollegier som han inte formellt tillhrde. Under Svea hovrtts frsta r grep han ibland in i frhandlingarna, i synnerhet som klagare i riksviktiga ml. Efter hemkomsten frn Tyskland gick han ofta ned i kammaren, och i protokollen frn Kammarkollegiets mten framstr han d som den ledande i verlggningarna. Nr rutinerna i kammaren skulle stramas upp efter kamreraren Jost Hanssons frsnillningar var det Oxenstierna som ledde frhandlingarna om vad som borde gras.

Utrikespolitiken var ett stndigt manvrerande. Det brjade vid nadir, i ett Sverige dr bde kungatten och rikssammanhllningen var ifrgasatt: Sigismund ville ha tillbaka tronen, Kristian IV ville terupprtta unionen. Ngra mnader efter utnmningen skrev den unge kanslern: "Alla vra grannar r vra fiender." Det var problemet i ett ntskal: Danmark, Polen, Ryssland stod i vapen mot Gustav II Adolf - och nere i det tysk-romerska riket hade hxbrygden brjat sjuda, den oro som s smningom skulle leda till ett trettiorigt krig.

Oxenstierna frhandlade, kungen gav sig in i nya krig, kanslern argumenterade emot, men sg sedan till att skrapa samman de karlar och skatter som krvdes. Nr folket hll sig undan, drfr att de begrep att hlften sket ihjl sig inom ett r efter att de skickats ut i kriget, d medverkade Oxenstierna till att vi fick den frsta folkbokfringen fr att hlla reda p alla som var gamla nog att skrivas ut till knektar.

Efter kungens dd frndras kanslerns roll. Han blir kronans fullmyndige legat i Tyskland, ansvarig fr hela verket - och d blir det han som hller i gng kriget, tidvis rakt emot de hemmavarande riksrdens nskan. Han frlngde kriget med drygt tio r, menar de som pekat p hur nra freden var 1636. Fast, menar andra, d hade Frankrike nog betalat Danmark eller Polen fr att hlla kejsaren sysselsatt. Och d hade det kanske inte blivit Sverige som verfll Danmark r 1643, utan tvrtom.

Sammansttningen med De la Gardie om adelns frsteg till tjnsterna var ingen enstaka hndelse. I historieskrivningen har Oxenstierna utmlats som hgadelns egoistiske fresprkare. Det r en bild som hmtat nring ur drottning Kristinas utfall och intriger mot sin politiske lromstare. nd r den alltfr enkel. Jo, Oxenstierna blev med tiden en av landets rikaste mn (det var han inte frn brjan, alltfr mnga barnbarn hade ftt dela arvet efter farfadern Gabriel Kristersson), och p lderns hst gjorde Kristina honom till greve av Sdra Mre, dr han just slutfrt frhandlingarna om freden i Brmsebro 1645 - "Halland p 30 r".

Men adelsprivilegierna hrde den frsta tiden till. Historiker har alltfr sllan besinnat hur lnge kanslern levde. Den som dr vid 71 rs lder r inte densamme som trder till nr han r 28. Oxenstierna var en god pragmatiker - tiden, omstndigheterna och erfarenheten fick honom att ndra och frkasta tskilligt av vad han sjlv en gng hade gjort.

S var det med adelns fretrde. Nr frvaltningen skulle byggas upp begrep kanslern att skrankorna var fr snva. Adelns unga mn var fr f, fr lata och fr dumma fr att kunna bemanna alla de nya funktionerna. r 1634 hade Oxenstierna slutsatsen klar:

Man mste i distributionen av alle kall och officier [tjnster, mbeten], men srdeles i krigsvsendet, se p vars och ens kapacitet och varken p vnskap eller frndskap, p det riksens tjnst icke gr tillbaka och de sjlva komma p olycke.

Kanslern vnde sig till sina kamrater frn det sena 1500-talets studier i Tyskland, bondsnerna som blivit kyrkoherdar och biskopar runt om i riket. Nu tipsade de honom om begvade mjlnarsner och trossdrngar; Oxenstierna gjorde Rudbeckius gymnasium i Vsters till ett fredme fr hela landet. Nr de mest begvade hade klttrat s hgt att de skavde mot privilegierna, d sg kanslern till att de fick vapenskld och ste p det nyinrttade Riddarhuset (som s smningom byggdes p Oxenstiernas egen tomt, frresten).

De 28 banden med tiotusentals brev till och frn Oxenstierna r ett mktigt monument ver mannens vldiga flit. Men hr och var skymtar mnniskan fram. Axel skriver hem om stort och smtt, om snernas utbildning, om hur Fiholm och Tid slott ska byggas, och om dalkarlarnas ovilja att ta av det livlndska flsket, trots att han sjlv "funnit det helt gott, s att jag spisar drav vid mitt bord". Nr kanslern far till Preussen 1626 skriver hustrun Anna kesdotter Bt, att man "hade frgtit ert handfat och handfatskanna och eder yllne skjorta och nattmyssa", men att hon skulle se till att han fick dem med en utresande adelsman.

Antagligen ansg drottning Kristinas unga gunstlingar att han var ganska trkig, alldeles bortsett frn hur illa Magnus Gabriel De la Gardie - Jacobs son - tyckte om hans politik. Kristina vittnar om att "han var mttlig i mat och dryck, s mycket som man kan vara det i ett land och i en tid som icke knde denna dygd".

Oxenstierna hade inga barn p bygden, men fyra av de tolv eller tretton snerna och dttrarna med Anna levde till vuxen lder. "Mitt hus str ssom ofruktsamt", skrev han en gng till sonen Erik, och det var ett terkommande bekymmer i breven till barnen - men i dag kan tiotusentals ttlingar leta sig tillbaka till den gamle kanslern med slktforskningens hjlp. Nr dotterdottern Agneta Horn ville gifta sig med en annan man n den slkten hade tnkt sig s var det morfar som sade ja. ven i detta kommer han ganska nra vr tid. Gunnar Wetterberg