Mina barn kidnappades: Deras pappa håller dem fångna i Gaza

**Tryggvi** · Friday, August 13th, 2004

<h1 class="s30">- Mina barn kidnappades</h1>
<table border="0" width="202" align="right" cellpadding="2"><tr><td align="right">
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"><tr>
<td>

<br clear="all" />
<span class="tillagg">
<span class="bildtext"><b>FÅR INTE TRÄFFA DEM </b></span>
<span class="bildtext">Elisabeth Krantz, 39, med bilder av sina fem barn. Sedan exmaken tog dem och åkte till Gaza har hon inte fått träffa dem. Exmaken kräver att svenska myndigheter ber honom om ursäkt för att hans syster inte fick besöka familjen för några år sedan.</span><br />
<div class="fotobyline">Foto: ROLF ANDERSSON</div>
</span></td></tr></table> </td></tr></table>
<span class="nedryckare" style="/*/*/font-size:20px;">
Deras pappa håller dem fångna i Gaza</span><br />
<font class="dateline">KUNGSBACKA</font>.
<div class="ingress">Fem svenska barn hålls kvar i ett palestinskt flyktingläger i krigets Gaza - sedan två månader.<br />
<tt>  </tt>- Du kommer aldrig att få se dem igen, har pappan sagt till mamman Elisabeth Krantz, 39, i Kungsbacka.</div>
<span class="brodtext">
<tt>  </tt>
Först ville hon inte låta de fem barnen resa på semester med exmaken Ismail, 44. Han lockade med att de skulle få se pyramiderna, åka båt på Nilen och shoppa i Port Said.<br />
<tt>  </tt>- Sara som är 15 år fick ta med sin kompis så jag sa ja, säger Elisabeth Krantz.<br />
<tt>  </tt>I dag förstår hon att det var ett sätt att invagga henne i säkerhet.<br />
<tt>  </tt><br />
<span class="mellanrubrik">Flicka lämnades ensam </span><br />
<tt>  </tt>Flygplanet lyfte från Landvetter fredagen den 4 juni. Tre dagar senare ringde Saras svenska kompis, som inte talar arabiska, till sina föräldrar från Kairo i Egypten.<br />
<tt>  </tt>- Jag är ensam kvar. De har åkt till Gaza i en taxi.<br />
<tt>  </tt>Flickan hade inga pengar, ingen biljett, ingen mat. Hon vågade sig inte ur huset.<br />
<tt>  </tt>Elisabeth Krantz lyckades nå sin före detta man samma kväll på hans mobil.<br />
<tt>  </tt>- Han skrek att jag aldrig skulle få se barnen igen - att de aldrig kommer att åka tillbaka till Sverige, säger hon.<br />
<tt>  </tt>Hon kände paniken växa.<br />
<tt>  </tt>- Jag blev jätteupprörd. Jag har själv varit i Gaza city. Det är ett flyktingläger och husen ser som om de bombats.<br />
<tt>  </tt>Dagen efter lyckades ett av barnen ringa henne:<br />
<tt>  </tt>- Mamma hjälp oss! Vi vill hem!<br />
<tt>  </tt>I lägenheten i Kungsbacka har syskonen var sitt rum som väntar. En liten jacka med reflexer på ärmen hänger på en krok i hallen. Högst upp på bokhyllan står fotografier på barnen: Sara, 15, Miriam, 14, Zakarias, 11, Amina, 9, och Adam, 6.<br />
<tt>  </tt>- Den enda jag fått prata med är Adam, på hans födelsedag i juli och när jag fyllde år för några dagar sedan, säger Elisabeth Krantz.<br />
<tt>  </tt>Hon polisanmälde sin före detta man dagen efter samtalet med honom. Sedan kontaktade hon UD, som hjälpte henne med en advokat i Sverige och en i Israel.<br />
<tt>  </tt>- Jag har fått och får väldigt mycket hjälp av utrikesdepartementet. Jag känner att de gör sitt yttersta, säger hon.<br />
<tt>  </tt>Dotterns kompis fick hjälp att komma hem från Egypten för några veckor sedan.<br />
<tt>  </tt>- Men jag får inte prata med henne eftersom hon mår så dåligt av det som hänt, säger Elisabeth Krantz.<br />
<tt>  </tt>Ismail svarar i sin mobil när Aftonbladets reporter ringer upp. Han blir allt mer högljudd och hävdar att svensk lag inte gäller. De fem barnen är palestinska medborgare nu och ska börja i palestinsk skola.<br />
<tt>  </tt>Han känner sig kränkt av svenska myndigheter, framför allt för att hans syster inte fick besöka familjen för några år sedan. Elisabeth får aldrig se barnen igen.<br />
<tt>  </tt><br />
<span class="mellanrubrik">"De ska be om ursäkt" </span><br />
<tt>  </tt>- Utom på ett villkor: svenska myndigheter ska be mig om ursäkt officiellt. När jag ser det på nyheterna kan jag låta bara deras mamma se barnen, annars aldrig.<br />
<tt>  </tt>- Om du skriver det i tidningen så är det okej för mig.<br />
<tt>  </tt>I våras hade Elisabeth Krantz läst färdigt till undersköterska. Sedan fick hon jobb på ett ålderdomshem. <br />
<tt>  </tt>Nu är hon sjukskriven. Oron över barnen gnager - dygnet runt.<br />
<tt>  </tt>- De är mitt allt, säger hon.</span><br />
<div class="publdatum">Publicerad: 2004-08-12</div>
<br />

**Oskorei** · Friday, September 24th, 2004

Det finns ett talesätt som passar in bra på denna situation: "är man dum ska man lida".

Visst, jag kan tycka synd om de inblandade, men det är ofta så här det slutar när man prompt ska vara ihop med muslimska eller utomeuropeiska män.

**Julius** · Tuesday, September 28th, 2004

Ja, och det är bra att de tar med sig ungarna så att den svenska genpolen hålls ren.

När Sverige rasar samman så saknas det ekonomiska skälet att stanna. Förhoppningsvis förmår vårt kalla klimat de utomeuropeiska invandrarna att resa söderut.

Sydeuropa kommer kanske bli en del av mänsklighetens soptipp.

Det är dags att antinordicisterna inser att vi sitter i samma båt.

**goidelicwarrior** · Friday, October 1st, 2004

Originally Posted by Julius

Sydeuropa kommer kanske bli en del av mänsklighetens soptipp.

Det är dags att antinordicisterna inser att vi sitter i samma båt.

förhoppningsvis använder sig Franska Italienska, Spanska bönder sig av sina traktorer för att då skyffla avskrädet i havet istället för att förstöra frukt sändningar eller tippa skit franför parlamentet.. sanningen är den att Spanien t.e.x. gärna tar emot Europeiska invandrare men försöker hålla rent mot söder.. allt beror på hur undergiven man är mot zog...