Ett gigantiskt hamnområde i vikingastaden Birka har upptäckts av marinarkeologer. Staden var i själva verket en tredjedel större än man tidigare trott – byggd på vattnet.


De pågående arkeologiska utgrävningarna i viken utanför Birka i Mälaren har blottlagt upptäckter som kommer att skriva om historien. En tidigare okänd del av staden växer fram. Stadens dokumenterade betydelse som handelscentrum ökar med de fynd marinarkeologerna har hittat.

– Det vi håller på med nu är den sista stora upptäckten av Birka under vattnet. Resterna av hamnkonstruktionen visar att det var just en hamn, inte bara som man tidigare trott, små bryggor vid stranden med en pålspärr längre ut i vattnet till försvar, säger Andreas Olsson och tar på sig dykardräkten för ett eftermiddagsdyk.

Han är fältarbetsledare och marinarkeolog från Sjöhistoriska museet. Den tidigare bilden av Birka som en småskalig by med små bryggor och pålspärr ute i vattnet som skydd måste nu skrivas om. Arkeologerna har hittat ett vidsträckt hamnområde mer än 100 meter ut från land. Ett område som gjorde staden drygt 30 procent större.

– Vi har kunnat säkerställa att det rör sig om en jätteanläggning med kajer, pirer och bryggor. Birka var ju en hamnstad, så det är klart att man byggde kraftiga konstruktioner. Det var fullt möjligt, de var jätteduktiga på att bygga. Hamnen och dess funktion kan ha varit stadens viktigaste del, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi (Sveriges enda) vid Södertörns högskola och vetenskapligt ansvarig för projektet.

Mätinstrument, syrgastuber och metervis med slangar upptar den lilla plattform, från vilken dykarna tar sig ut i viken utanför Birkas strandlinje.

– Vi har hittat stenkistor på djupt vatten, sådana var ovanliga vid den här tiden. Timmer, stockar och pålar likaså. Tidigare har man inte trott att vikingatidens folk kunde bygga stenkistor och slå ner pålar på åtta meters djup. Men de har uppenbarligen gjort det här. (Stenkistorna var fundament för bryggor och kajer, reds anm.) Hur själva hamnkonstruktionen såg ut försöker vi lösa nu, säger Andreas Olsson.

Han leder det team på 13 marinarkeologer från Sverige, Finland och Tyskland som i sommar (den andra i rad) utforskar djupet utanför den berömda järnåldersorten. Flera kubikmeter med kol- och träfragment vaskas fram ur bottensedimentet. De arkeologiska skedarna ser ut som små murslevar. Uppe på land har båtdelar, slevar, skålar och skedar och bärnsten sorterats fram. Båtnaglar, tjärsvabbar och en guldnål från någon rik persons klädsel. Det här är fynd som sällan påträffas på land. Arkeologerna har samlat båtdetaljer så det snart räcker till att sätta ihop en hel vikingabåt, något som besökarna på ön gärna vill se.

Solljuset den här dagen ger bra sikt under ytan när en eller två dykare i taget dyker ner i det två till tre meter stora grävschaktet.

Birka har utforskats i flera århundraden på landbacken, och det har gjorts minutiöst. Bland annat har sju hektar av den så kallade Svarta jorden grävts ut. Men marinarkeologerna anser att den sortens grävning har begränsat bilden av hur det kan ha sett ut.

Eftersom arkeologerna i det här fallet inte kan dra paralleller med andra, liknande platser från samma tid arbetar de utifrån olika tänkta scenarier.

Ett av dem tyder på att sten- och träkonstruktionerna på sjöbotten bar upp mycket stora bryggor, drygt 100 meter långa. På dessa sammanlänkade bryggor försiggick handeln. Varor lastades och lossades, hämtades från land och transporterades in. Kanske låg själva handelsplatsen på bryggorna, kommersen pågick här. I Hedeby i Tyskland har arkeologerna fått göra en liknande omtolkning – hamnen på vattnet fungerade som stadens torg.

Forskarna tänker sig också att själva hamnanläggningen byggdes en bit ut i vattnet så att handels- och marknadsplatsen också tjänstgjorde som en förlängning av stadsvallen, stadens försvar.

– Alla har idéer om vad vikingatiden är. Många av dem betonar det vilda, krigiska. Det vi gör kommer att nyansera bilden. Det är bra, inte minst därför att den tiden är ständigt närvarande i populärkulturen, säger Andreas Olsson.
Kilde http://www.dn.se/kultur-noje/nya-fyn...ilden-av-birka