Results 1 to 1 of 1

Thread: Richard McCulloch och etnopluralismen vinner offentligt erkännande

  1. #1
    Senior Member Julius's Avatar
    Join Date
    Oct 2003
    Last Online
    Friday, June 3rd, 2005 @ 04:04 PM
    Subrace
    Other
    Country
    Sweden Sweden
    Gender
    Age
    39
    Politics
    Synthesis
    Posts
    200
    Thanks Thanks Given 
    0
    Thanks Thanks Received 
    1
    Thanked in
    1 Post

    Post Richard McCulloch och etnopluralismen vinner offentligt erkännande som den nya vägen

    Richard McCulloch och etnopluralismen vinner
    offentligt erkännande som den nya vägen


    [source]

    (Publicerad den 19 juni 2004. En kortare och enklare variant på denna
    text finns publicerad hos Nationens Änglar.)




    Det går en trend bland nationaliströrelser i hela den västerländska
    världen i riktning mot den så kallade etnopluralismen. Vi kan se denna
    skiftning eller konvergens beträffande moral och värderingar,
    perspektiv och strategi, i många rörelser i Europa, Nordamerika och
    Australasien vilka tidigare verkade stå ganska långt ifrån
    varandra. Och det är sannerligen en positiv trend.

    Etnopluralismen kan kort beskrivas som en ideologi som beviljar alla
    folk, etniska grupper eller raser ett likvärdigt existensberättigande,
    samma rätt till självbestämmande och ett eget territorium fritt från
    andra folkgrupper. Denna exklusivitet är nödvändig eftersom blandning
    av olika folkgrupper på lång sikt alltid leder till assimilation,
    undanträngning och åtminstone en folkgrupps utplåning eller
    oåterkalleliga förändring. Existensrätten är absolut och inte
    avhängig kärleken till eller det personliga värde individer eller
    grupper fäster vid sin egen och vid andra etniska grupper. Sådana
    preferenser är fullt legitima, men ovidkommande för den etiska tron på
    den moraliska rätten till etniskt liv.

    I Sverige var det Föreningen för Folkens Framtid som lade grunden för
    denna filosofis utbredning, främst genom att översätta och sprida
    amerikanen Richard McCullochs verk.

    I en aktuell C-uppsats (finns nu on-line som PDF; se nedan), antagen
    vid Södertörns högskola i Stockholm, beskrivs och analyseras Richard
    McCullochs verk, partiet Nationaldemokraterna och etnopluralismen
    ingående. Uppsatsen presenteras med orden: "Denna 'etnopluralistiska'
    rasism är icke-hierarkisk, anti-imperialistisk och talar om 'etnisk
    mångfald' i termer hämtade från miljörörelsen. Etnopluralismen utmanar
    även gängse definitioner av vad rasism och antirasism egentligen är.
    "

    Uppsatsförfattaren Rasmus Fleischer har även skrivit en lång artikel i
    tidningen Arbetaren (nummer 23-2004 ) baserad på sin uppsats. Som
    väntat är artikeln lite mer politiskt vinklad och tillspetsad än
    själva uppsatsen. Fleischer har tidigare skrivit artiklar fientliga
    mot specifikt Nationaldemokraterna i just Arbetaren.

    Fleischer (not 1) är syndikalist och har varit ledare för AFA i
    Halmstad, samt drivande inom SUF-Halmstad. På senare tid har han tagit
    initiativ till det anarkistiska projektet "Piratbyrån" och tycks
    enligt uppgift ha figurerat som fotograf vid Nationaldemokraternas
    demonstrationer.

    Trots sin bakgrund och politiska hemvist uppvisar han en oväntat hög
    objektivitet och akademisk integritet i sin uppsats. Detta skulle inte
    ha varit fallet om ett statligt organ, en mer genomsnittlig journalist
    eller småpåvarna på tidningen Expo hade producerat ett motsvarande
    material. Deras fördomar och slaviska politiska korrekthet skulle ha
    saboterat riktigheten och värdet av en dylik analys, vilket vi sett
    många prov på hittills. Fleischer hänvisar själv till en sådan
    utredning som resulterat i trams, nämligen den ökända statliga
    offentliga utredningen Mångfald mot enfald(SOU 1988:13). Vi försöker
    inte antyda att allt skulle vara korrekt i uppsatsen, men man får
    onekligen intryck av att han sökt en uppriktig förståelse, troligen i
    syfte att genom dess spridning öka beredskapen i de egna leden nu när
    vi intar det intellektuella överläget.

    Uppsatsens slutsats om vad som kan göras för att kringgå
    etnopluralismen är lika upplyftande för oss som den borde vara
    frustrerande för våra motståndare. Inget nytt, inget revolutionerande
    (till skillnad från etnopluralismens hela koncept), utan bara ett
    konstaterande av att det behöver definieras nya gemenskaper som ska
    ersätta de gamla som rör etnicitet, folk och nation. Att dessa nya
    gemenskaper återstår att socialt konstrueras nämns inte uttryckligen
    men är underförstått. "Sociala konstruktioner" är vad marxistiska
    charlataner som Etienne Balibar och andra som Rasmus lutar sig
    tillbaka emot brukar kalla fysiskt påtagliga och hävdvunna naturliga
    gemenskaper såsom, ras, folk, familj, etnicitet och nation. Alltså --
    lösningen är att uppfinna något nytt som inte funnits tidigare, för
    att tränga undan etablerade enheter som alltid existerat i både den
    materiella, biologiska verkligheten och den sociala, politiska och
    kulturella kontexten, nu när man inte längre klarar av att argumentera
    utifrån de redan givna förutsättningarna. Då definierar man ogenerat
    om verkligheten och språkets referensramar på ett sätt som passar det
    man på förhand vill leda i bevis. (Marxister har alltid ägnat sig åt
    att omtolka verkligheten till att bättre stämma överens med social
    teori. Detta brukar kallas för lysenkoism eller neolysenkoism.)

    Genom att lägga all tonvikt på konstruktionen av nya gemenskaper som
    är tänkta att generera någon teoretisk form av kulturell och social
    mångfald, antyder Fleischers förslag till kringgående av
    etnopluralismen att man inte längre hycklar beträffande mångkulturens
    långsiktiga resultat. De mer eftertänksamma motståndarna till etniskt
    bevarande har i allmänhet slutat att förneka den förändring,
    undanträngning och det folkmord som pågår och snart kommer att
    fullbordas (även om de inte uttrycker sig i just dessa
    termer). Istället säger de bara att inget av detta är så viktigt; att
    det finns annat som betyder mycket mer. Bara det faktum att en del
    korten (dvs. mångkulturens långsiktiga konsekvenser avseende
    svenskarnas, nordbornas och andra vitas själva existens) håller på att
    läggas upp på bordet, fullt synliga och möjliga att debattera, innebär
    ett framsteg för vår sak.

    Erkännandet av etnopluralismen (antingen i Richard McCullochs tappning
    eller någon motsvarande) som något genuint nytt och en helomvändning
    jämfört med vissa tidigare läror; som något som inte går att bemöta
    med klassisk blandetnisk argumentation -- som kanske över huvud taget
    inte går att argumentera emot
    -- innebär också ett avgörande
    framsteg. Det gör det lättare för oss att definiera oss själva, inte
    bara inför våra egna anhängare, utan framför allt inför den bredare
    publik vi vill vinna över till vår sida.

    Ett viktigt och nödvändigt mål för oss är alltså att inom alla sfärer
    positionera etnopluralismen som något fundamentalt annorlunda och
    väsenskilt från de klassiska eller av media underblåsta
    föreställningarna om "rasism", "nazism", "främlingsfientlighet",
    "högerextremism" etc. En del av detta mål är att inom vår egen så
    kallade rörelse få till stånd ett motsvarande paradigmskifte, så att
    vi tydligt kan distansera oss från eller avveckla de element och
    tendenser som verkar destruktivt eller moraliskt misskrediterande, så
    att det blir våra ord som får tolkningsföreträde i den etiska och den
    sakliga debatten i det offentliga rummet.

    Även om detta interna paradigmskifte redan har kommit en god bit på
    vägen, finns det en allmän tröghetsfaktor som gör det svårt för nya
    föreställningar och begrepp att vinna mark, i synnerhet när det
    handlar om något så omfattande som hela paradigm. Detta är inget
    specifikt för den nationella rörelsen, utan gäller i stort sett alltid
    på nästan alla områden. Det tar tid att vänja sig vid något nytt och
    vänja sig av vid något gammalt, även för de individer som redan till
    stora delar anammat den nya begreppsvärlden. Det är heller inte
    alltid det nya passar alla. Den nationella rörelsen har under lång tid
    sett bakåt och hämtat lärdomar, ideologi, värderingar och praktiska
    erfarenheter från en svunnen tid, och det är i hög grad detta
    perspektiv som format den politiska verksamheten och retoriken. Nu är
    det dags att blicka framåt och forma våra verktyg och instrument efter
    nuet och framtiden.

    Men samtidigt som det är svårt att själv byta perspektiv, är det ännu
    svårare att dra med sig andra. Människor är ofta benägna att byta
    synsätt och anamma något nytt först när det nya börjat upplevas som
    ett redan konstaterat faktum. Individer letar efter signaler i sin
    nära omgivning om vad som för närvarande gäller och i vilken riktning
    vindarna blåser. Detta är en orsak till att det varit så viktigt göra
    den nya ideologin/filosofin fysiskt påtaglig i tryckt och välexponerad
    form (oavsett hur många det är som verkligen läser verken), samt
    utnyttja Preservationist-Books.com:s unika spridningsmetoder. Och det
    är också orsaken till att Rasmus Fleischers uppsats faktiskt hjälper
    oss framåt. Uppsatsen är nämligen den enda analysen i sitt slag från
    våra politiska motståndare, och det är därför mycket möjligt att fler
    än Expo och Arbetaren kommer att hänvisa till den och grunda
    resonemang på den. Detta utvecklar och omformar mångkulturalisternas
    syn på oss etniska bevarare, vilket i sin tur innebär att det nya som
    vi (not 2) representerar sålunda får bekräftelse utanför den
    nationalistiska sfären. Genom detta erkännande utifrån förstärks vår
    egen upplevelse av den väg vi redan beträtt som någonting redan
    vedertaget och etablerat. På så sätt får etnopluralismens fortsatta
    genombrott ironiskt nog välkommen draghjälp av en uppsats som denna
    från Södertörns högskola -- skriven av en onekligen begåvad
    marxist/syndikalist som varit anmärkningsvärt ärlig och uppriktig i
    sin akademiska prestation.


    Några sista ord om partiet Nationaldemokraterna, som uppsatsen
    fokuserar på.

    Även om Rasmus Fleischer är övertygande när han påvisar den
    inspiration och de filosofiska utgångspunkter som Richard McCullochs
    litteratur verkar ha tillhandahållit Nationaldemokraterna, måste
    Nationaldemokraterna naturligtvis bedömas efter och svara för endast
    vad de själva givit explicit uttryck för. Det är de själva som
    definierar sina ramar och formulerar sina värderingar och åsikter. ND
    har sin egen form av etnopluralism som de står för.

    En detalj som media och debattörer troligen kommer att återvända till
    när Nationaldemokraterna och dess ideologi diskuteras, är
    rasbegreppet, som McCulloch använder flitigt medan
    Nationaldemokraterna talar om folk och etnicitet. Den poäng man vill
    göra -- med stöd i den påvisade kopplingen mellan Nationaldemokraterna
    och Richard McCullochs litteratur -- blir troligen att
    Nationaldemokraterna skulle vara en "rasfixerad" rörelse som talar i
    förtäckta ordalag och inte är ärlig med vad de menar och vill.

    Så är knappast fallet. Utan att på något sätt försöka föra
    Nationaldemokraternas talan, så låt oss diskutera lite om ras- och
    rasismbegreppet och huruvida det är ett bra begrepp att använda i den
    allmänna diskussionen. Fleischer utelämnar själv diskussionen om
    rasbegreppets verklighet och riktighet, eftersom det faller utanför
    uppsatsens ramar, vilket han också påpekar (not 3).

    Kort och förenklat kan man säga att etnicitetsbegreppet består av en
    rasmässig (det vill säga biologisk eller ärftlig) komponent och en
    kulturell (miljöbetingad) komponent. McCulloch fäster betydligt större
    vikt (nästan all vikt) vid det rasmässiga, det vill säga biologiska,
    än vad ND gör. Att ND talar om etnicitet ska dock inte ses som ett
    enkelt sätt att gå runt det starkt värdeladdade rasbegreppet fast det
    i själva verket skulle vara ras man menar (not 4). Jämförelsen mellan
    med judar och palestinier/araber är ett tydligt exempel på när
    etnicitetsbegreppet är mycket bättre lämpat. Fysiologiskt är araberna
    och judarna förhållandevis närbesläktade. De benämns båda som
    semitiska folk. Men kulturellt och etniskt, särskilt vad gäller
    självupplevd identitet, samhörighet och föreställningen om sin
    gemensamma framtid, skulle skillnaden inte kunna vara större. När
    Nationaldemokraterna talar om etnicitet tycks de mena det i begreppets
    verkliga och fulla betydelse.

    Det konstaterande som Rasmus Fleischer själv verka anse viktigast, är
    behovet av en ny rasismdefinition som till skillnad från de flesta
    etablerade definitioner klassar både Richard McCulloch och
    Nationaldemokraterna som rasister. Han ger förslag på en definition
    som skulle inkludera etnopluralisterna i rasistkategorin:

    "Rasism definierar jag inte som en lära utan som praktik. En
    uppsättning praktiker som producerar, stärker och avgränsar upplevda
    gemenskaper som ras, folk eller liknande, emedan särbehandling av
    människor tillhörande annan kategori än den egna inte bara praktiseras
    utan även görs till något viktigt och avgörande."

    Här infinner sig frågan: Om denna eller en liktydig definition av
    rasism blir diskuterad och debatterad i media och där vinner gehör,
    införs i ordböckerna, samt blir till grund för handlingar och
    uttalanden från det offentliga Sverige -- ska vi etnopluralister då
    börja beteckna oss själva som "rasister"?

    Nej. Inte så länge den praktiska definitionen i folks sinnen motsvarar
    den "gamla" definitionen. Inte så länge uttrycket bibehåller den
    emotionella innebörd och association till onda handlingar (som till
    exempel förtryck, orättvisa, folkfördrivning, förföljelse och
    folkmord) som det under så lång tid laddats med. Så länge denna
    laddning består förmedlar rasism-/rasistbegreppet en fullständigt
    felaktig bild av vad vi är, representerar, tycker och tror på.

    Rasmus Fleischer beskriver sin analysmetodmetod som genealogisk, med
    vilket han avser hur ideologiska pusselbitar, begrepp och termer
    skiftar mening över tiden allteftersom olika krafter påverkar dem (not
    5
    ). Han skriver:

    "Att tolka ett begrepp är att bemäktiga sig ett verktyg. Ord som
    'mångfald', 'humanism' och 'demokrati' är, sin storslagenhet till
    trots, i någon bemärkelse 'tomma' tills någon aktivt fyller dem med
    innehåll. Därmed är de en bräcklig grund att bygga en antirasism på i
    ett läge när etnopluralisterna inriktar sig på att omtolka dem. Få av
    etnopluralismens idéer är 'egna' -- nästan alla är 'lånade' idéer som
    redan har starkt stöd. Ibland räcker det att överbetona etnicitetens
    betydelse i dessa idéer för att de ska få en rasistisk funktion.
    "

    Hans resonemang är träffsäkert och bra. Men -- det är mycket mer
    kännetecknande för våra motståndare, mångkulturalisterna, ras- eller
    etnonihilisterna och globalisterna, att bemäktiga sig en etablerad
    diskurs och låta innebörder skifta och transformeras, ibland nästan
    till sina motsatser. Till och med ett sakligt begrepp som ras -- som
    inte borde kunna inrymma en etisk eller moralisk dimension då termen
    hör till den vetenskapliga begreppsvärlden där det är uppenbart
    olämpligt att sådana aspekter tillåts spela in -- har mer kommit att
    definieras av värderingar och dominanta uppfattningar om gott och ont
    än av det som ordet egentligen handlar om och beskriver. Och så länge
    termen förmedlar så missvisande föreställningar som den i dagsläget
    gör, bör vi använda den med största försiktighet. Vi bör inte
    acceptera att kallas för rasister eller anklagas för att vara
    rasistiska. Vi hycklar inte och vi döljer inget -- vi vill bara göra
    oss så väl förstådda som bara går; vi vill bli korrekt uppfattade för
    vad vi är och representerar. Därför använder vi hellre våra egna
    termer, alternativt andra hävdvunna termer, alternativt drar hela
    detta långrandiga resonemang varje gång rasismfrågan kommer på tal.


    Uppsatsen kan laddas hem i sin helhet från Södertörns högskola via
    dess presentationssida, eller denna direktlänk.

    Klicka här för att läsa Arbetarens artikel.


    Noter

    1) Hans karriärväg liknar 68-vänsterns. Följande utdrag ur Nationens
    Änglars citatsamling illustrerar hur vänsterns och den dolda
    kommunismens maktövertagande gick till från dess början under
    1960-talet. Sedan dess har denna makt konstant befästs, vilket
    borgarnas korta innehav av den formella regeringsmakten inte ändrat
    på, kanske inte ens påverkat.

    "En mycket stor del av dem som då viftade med Lenin, Stalin och Mao
    sitter idag i ledningen för tidningar, radio och tv. De är professorer
    och höga män i departementen och staten. Jag var med.
    "
    "Efter några år var varenda liten maoist, leninist, stalinist eller
    trotskist redaktionssekreterare på landets tidningar, på radio och
    TV. Ytterligare några år senare blev vi redaktionschefer,
    programledare i TV och makthavare.
    "

    Göran Skytte avslöjar vilka människor som sitter på Sveriges
    massmediala positioner och bestämmer vilken information som ska nå
    befolkningen.

    "En ny generation av reportrar och redigerare med vänstersocialistiska
    sympatier hade tågat in (...) grupper av reportrar som såg som sin
    uppgift att 'agitera, inte informera'. Okunnighet, överdrifter, grova
    misstag, missuppfattade eller avsiktligt överförstådda intervjuer blev
    allt vanligare.
    "

    Sven Sörmark i boken Aftonbladet -- Ett reportage inifrån.

    Att Rasmus fortfarande verkar stå sina vänner/kolleger inom AFA nära
    utgör knappast hinder för hans förmodade avancemang inom media eller
    kanske något statligt departement.

    2) Utöver Preservationist-Books.com, Föreningen för Folkens Framtid
    och Nationaldemokraterna identifierar Fleischer Nationens Änglar,
    Svensk Hednisk Front och Engelbrekt som etnopluralistiska.

    3) För en bra diskussion kring själva rasbegreppet rekommenderar vi
    skriften Rasbegreppets verklighet.

    4) Det kan tilläggas att trots att "ras" och "kultur" är fullständigt
    olika saker, så tycks de två företeelserna vara förbundna med varandra
    i anmärkningsvärt hög grad. Även om detta samband förnekas och
    bortförklaras av motståndarna till etnopluralism, visar praktisk
    empiri att de två fenomenen följer varandra så till vida att där vi
    har en rasmässig omvandling har vi en motsvarande kulturell
    omvandling, eller vice versa. Genom denna korrelation mellan varandra
    är begreppen ibland utbytbara mot varandra i den praktiska
    diskussionen, men det är viktigt att inte glömma bort deras verkliga
    innebörd och lika viktigt att inte försöka "gömma sig" bakom det ena
    för att det upplevs som mer legitimt.

    5) Hela följande stycke ur uppsatsen ger en bra beskrivning av den
    genealogiska infallsvinkeln:

    "Jag avser använda en genealogisk metod. Det innebär att jag vill
    tolka de ideologiska pusselbitar som här studeras inte som fasta
    ståndpunkter med bestämd innebörd, utan som fenomen vilka 'skiftar
    mening allt eftersom olika krafter bemäktigar sig det'. Så formulerar
    Gilles Deleuze hur den genealogi som Friedrich Nietzsche introducerade
    handlar om att förstå den roll som maskeringen och listen spelar i
    samhälleliga förlopp, om att studera hur 'en ny kraft endast kan träda
    in på scenen och bemäktiga sig ett objekt genom att först maskera sig
    som de krafter som redan har objektet i sin ägo'. Michel Foucault
    benämner denna medvetenhet om hur ideologiska formuleringars innebörd
    kan bero på yttre krafter, 'med allt vad den också innebär av
    förskjutningar och återanvändande av identiska formler för motsatta
    syften', som Regeln om talets taktiska polyvalens. Av den genealogiska
    metoden följer också att likheter i resonemang mellan exempelvis
    miljörörelsen och den nya rasismen inte skall uttolkas med någo[t]
    slags simpel guilt by association-logik, utan snarare ses som exempel
    på hur rasister bemäktigar sig en ekologisk diskurs och använder den
    för egna syften. Men inte heller rasismen ges någon evig essens utan
    ses även den som ett fenomen i rörelse och ständig
    omformning. Etablerade definitioner av rasism måste därför ständigt
    vara öppna för omformulering."
    Last edited by Julius; Monday, June 21st, 2004 at 11:19 PM.

Similar Threads

  1. Charter of Racial Rights (by Richard McCulloch)
    By Matrix in forum Questions About Germanics
    Replies: 4
    Last Post: Wednesday, March 28th, 2012, 07:03 PM
  2. Richard McCulloch
    By Chemical Nose in forum Nordid
    Replies: 7
    Last Post: Thursday, February 10th, 2005, 12:17 AM
  3. Richard McCulloch on Ladogans
    By Prodigal Son in forum Baltid
    Replies: 22
    Last Post: Sunday, January 23rd, 2005, 07:38 AM
  4. En intervju med Richard McCulloch
    By Loki in forum Sweden
    Replies: 0
    Last Post: Sunday, September 19th, 2004, 04:13 PM
  5. 'The Nordish Crisis', by Richard McCulloch
    By Agrippa in forum Nordid
    Replies: 2
    Last Post: Friday, January 9th, 2004, 05:00 PM

Bookmarks

Posting Permissions

  • You may not post new threads
  • You may not post replies
  • You may not post attachments
  • You may not edit your posts
  •