Det segregerte Sverige

28.09.09: Ifølge ny svensk statistikk er tallenes tale klar: innvandrerandelen i Sverige øker raskt – og innvandrerne klynger seg sammen. Isolasjonen er nå så påtakelig at det ikke lenger er politisk mulig å skjule det, og de man virkelig har oversett i dette prosjektet er innvandrerne selv.

Dato publisert: 28.09.2009 Siste gang redigert: 28.09.2009

HRS styreleder, Carl August Ameln, er en bereist mann, ikke underlig, da langt de fleste av hans firmaer og geskjefter er å finne i utlandet. Ett av landene Ameln ofte frekventerer er Sverige, og tilbake i Norge kommenterer han dette hver gang: Det er påtakelig i Sverige. Det er enten-eller: Jeg kan være der i dagevis, i Stockholm for eksempel, og jeg ser knapt noen jeg kan definere som innvandrer. Noen mil unna derimot, ja, da kan man tro man er i et land i Asia. Og det verste: det virker som om svenskene synes det er helt greit.
Amelns observasjon er tydeligvis helt korrekt, og verre: det kan være at mange svensker så langt har ment at et slikt bosettingsmønster har vært en ”grei løsning”, men nå begynner innvandrerne selv å rasle med sablene (mer enn billedlig talt).
Ny statistikk fra Statistiska centralbyrån avdekker at innvandrerandelen i allerede innvandrertette strøk øker raskt. For eksempel i Rågsved, en forstad til Stockholm, var innvandrerandelen i 1979 i underkant av 40 prosent, i 2008 var den på ca 63 prosent. Samme trend er å finne igjen i langt de fleste innvandrertette strøk, eksempelvis var det i 2008 en andel på 28 prosent innvandrere i Stockholm stad som helhet, mens det noen mil unna, i Rinkeby, var innvandrerandelen i overkant av 89 prosent.

1997
2008
Flemingsberg
Vårby
Västra Skogås
Alby
Fittja
Hallunda-Norsborg
Jordbro
Husby
Rinkeby
Rågsved
Skärholmen
Tensta
Fornhöjden
Geneta
Hovsjö
Ronna
Fisksätra
Stockholms stad
Botkyrka
Haninge
56,3
60,0
38,9
65,1
84,0
54,6
40,4
71,0
85,4
39,6
55,6
79,6
45,9
49,1
71,6
66,0
51,6
22,3
29,4
22,8
69,2
75,0
52,5
77,3
89,9
70,6
59,1
83,2
89,3
62,8
72,3
85,9
64,7
71,7
85,5
83,6
62,1
28,1
51,4
28,0


Joakim Larsson, medlem av det såkalte ytterstadsborgarrådet, mener at utfordringen ikke er hvorvidt mange innvandrere bor i samme område, men om de bor der frivillig:
-  Segregation, och det här är viktigt, säger ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M), är inte att många med samma härkomst bor på samma ställe. Segregation är om de bor där ofrivilligt och vill komma därifrån, sier Larsson til dn.se.
Abdiweli Malin, som har bodd i Rågsved siden 1993, mener at det ikke finnes alternativer:
– Och vart ska vi flytta? säger Abdiweli Malin. Till Rinkeby eller Skärholmen? Det är lika bra att stanna där man är van.
Samtidig forteller Malin at det i løpet av årenes løp er blitt færre og færre tilbud. Da han flyttet til Rågsved fantes det både bank, post og apotek. Nå er det borte:
– Allt har blivit nedlagt, säger han och sveper med armen över det kringbyggda torget. Det är väldigt besvärligt.
Ikke engang en minibank er å finne i Rågsved, da må de ta veien til Högdalen eller Hagsätra. Det tør ikke alle. Clary Bill, som har bodd i Rågsved i 22 år, forteller at hun helst unngår parkveien til Hagsätra:
–  Förr var det jättefint här, nu är det otäckt, jag är rädd att bli rånad. Och jag vågar inte åka tunnelbana, det är bråkigt där, säger hon.
Carin Jämtin (S), som tilhører oppositionsborgarrådet, mener at innvandrertettheten er et problem, og at segregeringen er et hinder for integreringen. Innvandrere får problemer både med å komme inn i språket og i samfunnet – som igjen bidrar til opplevelsen av ”utenforskapet”.
–  Det ökar känslan av utanförskap. Det finns en risk att det skapar negativa känslor om ”de andra” och kan vara en diffus men dock orsak till de ungdomsbråk vi ser.
Svenskenes ide om ”utenforskap” ligner mer og mer på en bortforklaring, der politikerne i tillegg fratar seg selv makt og styring. Det synes rett og slett som om de har gitt opp, noe ikke minst Gilbert de Wendel, kommunalråd (M) i Haninge, er en eksponent for:
–  Folk får ju bo var de vill, vi kan inte styra över det. Men över 50 procent invandrare i ett område är för mycket, säger han. Vi har långsiktigt tänkt oss även annan bebyggelse i centrala Jordbro, bostadsrätter som kan attrahera and*ra grupper.
Dette er en negativ spiral. For det kan være at politikere i Sverige, i den grad de har oppfattet problematikken, faktisk ønsker å gjøre noe med det, men tallene forteller oss at det begynner å bli lovlig sent. Kanskje for sent, og da blir tiltakene etter all sannsynlighet enda mer ubehagelig. Dermed tør ikke politikerne gripe fatt i det likevel.
Og de som bor i innvandrertette områder tror ikke på politikerne. Ikke så rart, da det neppe er mange toneangivende politikere som selv kjenner problemet på kroppen:
Abdiweli Malin tror inte på politikernas löften.
– Ingen som jobbar i stadsdelsförvaltningen bor här i Rågsved, ingen politiker bor här, ingen bryr sig om förorterna, sier han.


http://www.rights.no/publisher/publisher.asp?id=35&tekstid=2814