nnu en smtt legendThorburn artikel, denna gng frn SvD.


Ny hger som ocks vill vara vnster


Den nya hgern i Europa stller traditionella politiska hllningar p
huvudet. I den frsta av tv artiklar granskar sociologen Gran Dahl
de hgerintellektuella som vill anknyta till vnstern. De r bland
annat inspirerade av mellankrigstidens
nationalbolsjevism. Konvergenserna mellan hger och vnster r ingen
tillfllighet.

Hos bda rrelserna finns en skepsis mot liberal och kapitalistisk
framstegstro och en nskan om ngot helt annorlunda.


Den s kallade "nya hgern" i Europa - mest namnkunnig i Frankrike och
Tyskland - lter sig knappast frsts om man inte tar vad "vnster" r
i beaktande, och det av ett antal skl.

Fr det frsta har de flesta av den nya hgerns ledande intellektuella
som jag har samtalat med en vnsterbakgrund. Fr det andra menar en
del av dem att de str ver eller bortom vnster-hgerskalan, medan
andra menar att det bara r i relation till vad vnstern i dag str
fr som en genuin och ny hger kan utmejslas. Fr det tredje har detta
vnsterhgerkomplex en historia, och dessutom finns det bde nutida
och historiska exempel p samhllsprojekt som verkar befinna sig
bortom en entydig vnster-hgerdimension. I denna artikel ska jag
diskutera de delar av den nya hgern som ser sig lika mycket som
vnster, och i en kommande artikel ska jag fokusera de delar av den
nya hgern som frsker profilera sig som just "hger".


MNGA NYHGERMN har som sagt en vnsterbakgrund. Vid ett samtal med
den nya hgerns grand old man, Armin Mohler, nmnde jag inledningsvis
min marxistiska bakgrund. "Alla har vi vl varit marxister", ld hans
replik, "sjlv var jag det under ett par mnader p trettiotalet."
Mohler anfktades av marxismens radikalism, insisterandet p att ett
helt nytt samhlle behvde byggas. Denna radikalism har han aldrig
vergivit, men han trttnade snabbt p marxismens materialism och
ateism. Denna utveckling r idealtypisk. Den del av nya hgern som jag
uppehller mig vid nu har som s mycket annat sina viktigaste rtter i
upplysningens starka motkrafter. Den klassiska konservatismen uppstod
som ett artikulerat motstnd mot den framvxande liberalismen. Som
kunskapssociologen Karl Mannheim visade i sina studier av de politiska
ideologierna (framfr allt "Ideologie und Utopie", 1929) kan
socialismen och marxismen frsts som liberalismens och
konservatismens okta barn. Man frenade liberalismens rationalism,
framstegstro och intellektualism med konservatismens konkreta
historieuppfattning och dess skarpa iakttagelser av kapitalismens och
modernitetens mrka sidor. Sledes r inte konvergenser mellan vnster
och hger konstruktioner eller tillflligheter. I bda fallen finns en
radikal nskan om ngot helt annorlunda, och en skepsis mot liberal
och kapitalistisk framstegstro. Resenrerna frn vnster till hger r
betydligt fler n det antal som rest t motsatt hll. Den moderna
europeiska historien vimlar av exempel p de frra: Georges Sorel,
Benito Mussolini, Hendrik de Man, Werner Sombart med
flera. Konvergenserna visar sig ocks i de frsk att skapa en tredje
vg bortom kapitalism och kommunism som vi finner ett antal
fretrdare fr under nittonhundratalet, och d speciellt i Tyskland.


WEIMARREPUBLIKENS SISTA flmtande r var gyllene tider fr den s
kallade nationalbolsjevismen. Inom KPD fanns betydande grupper som
inte bara av strategiska skl ville betona socialismens beroende av
den nationella faktorn. Den mest legendThorne nationalbolsjeviken var
dock Ernst Niekisch (1889-1967) som var djupt imponerad av
Sovjetunionens planekonomi, centralstyrning, kollektivisering och
massmobilisering. Han menade dock att Nationen som myt och upplevd
gemenskapande faktor mste till fr att frverkliga dessa projekt.
Brderna Strasser - Gregor och Otto - kan ocks rknas hit. Otto brt
med NSDAP och bildade den socialistiska Hamburgbaserade gruppen
Schwarze Front. Gregor tillhrde NSDAP:s "vnsterfalang" SA och blev
ett av offren under "de lnga knivarnas natt" 1934.

Vad som frenade nationalbolsjevikerna var framfr allt deras klart
uttalade anti-vstlighet, deras tro p de "unga folkens" (det vill
sga ryssarnas och tyskarnas) framtid och p kollektivismen som en
renande och frenade handlingsform i en nihilistisk tid. Det r inte
alltfr lngskt att ven rkna Ernst Jnger till
nationalbolsjevikerna.


NATIONALBOLSJEVISMEN frklarades vara dd redan p trettiotalet. S
enkelt r det dock inte. Efter ppnandet av Stasiarkiven i det fre
detta DDR har det blivit tydligt att dr frodades inte bara
"antifascistiska" slogans, utan ven mera traditionella hger-, och
ven hgerextrema angelgenheter. Som den amerikanske historikern
Jeffrey Herf ("The German "Sonderweg" and the West", i Radical
Conservatism in Europe, eds. Dahl & Heidegren, under utgivning) har
visat gjorde DDR aldrig upp med nationalsocialismen. Medan
Frbundsrepubliken ppet orienterade sig vsterut och fullt ut
anammade det "vstliga", s njde sig DDR-ledningen med att ppeka att
DDR var en anti-fascistisk stat och blott hrigenom helt hade avskurit
sig frn det frflutna. S utvecklades en allmn antisionism till en
specifik antisemitism (en icke helt ovanlig utveckling ven hos
vnstern i Sverige), som medfrde att judar tystades ner och ofta
tvingades till emigration. ven de nationalistiska och antivstliga
stmningarna frn Weimarrepubliken och Tredje riket kunde fortleva
hr. En intressant detalj i sammanhanget r att Ernst Niekisch hamnade
i DDR och utnmndes till professor i sociologi vid
Humboldtuniversitetet, men som s mnga andra tystades han ner efter
oroligheterna 1953.

Henning Eichberg, dansk-tysk idrottssociolog, r antagligen den
frmste frvaltaren av nationalbolsjevismens idarv i dag. Han r
klart influerad av svl Niekisch som Otto Strasser. Niekischs
nationalbolsjevikiska rrelse har ett ofrtjnt gott rykte som
Eichberg frsker rida p. Niekisch framstlls helt riktigt som en
heroisk Hitler-motstndare, men vad man d glmmer bort r att
nationalbolsjevismens politiska alternativ nrmast liknar det samhlle
som Pol Pot frskte bygga i Kambodja. Eichberg r engagerad milj-
och fredsaktivist, men han vill stlla dessa rrelser p en nationell
grund. Fga frvnande r han mot bde EU och den amerikanska
kulturimperialismen. Sin nationalism motiverar han med att bara
nationen kan ge nutidens mnniska en stabil identitet. En viktig
frklaring till hans besatthet av den nationella frgan str att finna
i hans egen biografi: han fddes i det numera polska Schlesien, vxte
upp i DDR, flyttade till vst, frst till Tyskland, senare till
Frankrike, tillbaka till Tyskland och vidare till Danmark. Han tillhr
i dag Socialistisk Folkeparti och ppekar (i och fr sig helt riktigt)
att den danska "folkeligheden" har helt andra konnotationer n de
tyska motsvarigheterna som hrleds ur "Volk". I Danmark (och ven i
det socialdemokratiska Sverige) har "folk" mindre med etnisk
tillhrighet att gra, och mera med ansprkslshet och att vara en del
av smfolkets breda lager.

Eichberg framstller ihrdigt sig sjlv som en vnsterman. I hans
filosofiska och politiska esser, oftast publicerade i hans husorgan
Wir Selbst refererar han oftast till Grundtvig, Martin Buber och
Johann Gottfried Herder. Vid en frsta anblick ser det betryggande
ut. Men ven referenser till Libyens ledare Muammar Al Gadaffi dyker
upp.


NATIONALBOLSJEVISMEN utgr ingalunda ngon "rrelse", inte heller
ngon strmning av betydelse inom den nya hgern. Inte desto mindre r
den viktig av tv skl. Fr det frsta r den trots allt en viktig
inspirationsklla fr delar av den nya hgern, speciellt om vi rknar
in Ernst Jnger, som i dag lses mhnda mer n ngon frr. Fr det
andra gr nationalbolsjevismen oss sensibla fr vnsterinslag hos
hgern och vice versa. Jag har nmnt DDR som ett exempel p
detta. Eichbergs beundran fr Gadaffi och hans samhllsprojekt r ett
annat. I hans Libyen blandas massmobilisering, basorganisering,
nationalism, socialism och Islam (ven om mnga radikala islamister
ser honom som en kttare). Hans "Grna bok" r en klassiker inom
genren "den tredje vgen".

Andra slende exempel p hur hger- och vnsterider blandas finns i
dagens Ryssland - hr r nationalbolsjevism och de rd-bruna krafterna
vanligt frekommande synonymer. Kommunister, nationalister,
reaktionra ortodoxa kristna, eurasienister och en ansenlig mngd udda
grupper och personer har i praktiken bildat ett starkt oppositionellt
block. Man har blivit varse att Sovjetunionen ven var ett
Rysslandsimperieprojekt, att Stalin ppet spelade p nationalistiska
strngar, att den radikala hgern ven den r fr en stark stat, och
mot kapitalism och vst - ls: USA.

Inom dessa strmningar talas det allt oftare om "Modern Ryssland",
varmed man menar att ryssarna tillhr de "unga" folken, att Ryssland
har en annan och frutbestmd vg att vandra n vst och att hon r
helig och mste frsvaras. Det r ven mnet i den unge frfattaren
Edvard Limonovs senaste bok "Barbarernas frsvinnande" (Istjeznovenie
barbarov, Moskva, Glagol, 1993). P omslagets framsida finner vi en
bild p frfattaren ifrd uniform, baksidan pryds av en rd rektangel
med en vit cirkel i mitten, men med hammaren och skran i stllet fr
svastikan. I boken, som r en samling tidningsartiklar, skryter han
med hur han har skjutit mot muslimer i det forna Jugoslavien och
glorifierar kampen och striden som ett renande sjlvndaml. Dessutom
r hans texter ett praktexempel p hur Eurasienideologi, dvs
frestllningen att Ryssland p g a sitt geografiska lge har en
speciell historisk mission, och gammalkommunism kan g hand i
hand. Onekligen verkar han ligga rtt i tiden, och boken r en
storsljare.

En annan illustrativ rysk vnsterhgerfigur r Alexander Dugin som
bland annat stndigt hnar den parlamentThora demokratins
representationsmodell - "en numerisk majoritet av mnskliga atomer"
(Nash Sovremennik, nr 10, 1992). Detta r nnu ett exempel p hur
hger och vnster samfllt kan kritisera den "borgerliga
demokratin". Deras alternativ heter arbetardiktatur, fhrerprincip och
"organisk demokrati".


EN ANNAN VIKTIG FIENDE fr den nya hgerns vnster - utver
kapitalismen, den parlamentThora demokratin, vst, materialism och
individualism - r den judiskt-kristna civilisationen. Hr finns nog
den viktigaste skillnaden mellan den nya hgern och marxismen, som kan
ses som en del av den judiskt-kristna traditionen. Vad den nya hgern
framfr allt riktar in sig p r frnufts- och
framstegstnkandet. Nej, man mste g tillbaka till "rtterna", det
vill sga den hedendom som antas st i bttre samklang med den egna
jord vari man r rotad. Hedendomen vrnar dessutom om naturen och r
cirkulr i stllet fr liner i sin tidsuppfattning. Viktiga kllor
fr kunskap om denna mytvrld r C G Jungs och Mircea Eliades
religionspsykologiska respektive -historiska verk. Torshammaren
hnger kring bland andra Eichbergs hals, liksom p en ledande
Sverigedemokrat jag samtalat med.