Drafur och Gildur

Tramp av grova kängor hörs
Dvärgasång med vinden förs
Ner mot liten glänta
Där lömska trollen vänta

Troll i bakhåll för en dvärg
Snart får dvärg bekänna färg
Drafur går mot skogen
Med yxan redobogen

Trollen väntat länge nog
Smyger framåt ut ur skog
Drafur står och lyssnar
Hör hur ugglan tystnar

Plötsligt under skrik och skrän
Rusar troll från alla trän
Drafur spår "det tycks va'
Tid att svinga yxa"

Första trollet hoppas re'n
Krossa Drafurs bägge ben
Trolls förhoppning krossas
När hals från huvud lossas

Trollen blir allt fler och fler
Drafur vill ej se dom mer
Trollhuv'en är trånga
Men nu är dom för många

Plötsligt trollens lycka vänds
Och hos Drafur hoppet tänds
Genom blodröd slöja
Ser han Gildur röja!

Troll i mängder rycker fram
Drafur, Gildur blir en dram
Rygg mot rygg står dvärgar
Trollblod marken färgar

Drafur med ett vargagrin
Svingar dubbelyxan sin.
Trollens nackar styva
Med kraft han synes klyva

Dvärgars vrede blivit väckt
Närmsta troll får skallen spräckt
Se hur trollen backar
Gildur klyver nackar

Trollens led har krympt till slut
Snart får dvärgar pusta ut
Med dvärgablodet skållhett
Man dräper sista trollet


Translation
Drafur and Gildur

Tramp by heavy boots is heard,
singing by a dwarf is
brought by the wind to a glade,
where the insidious trolls wait

Trolls in ambush for a dwarf
soon a dwarf will have to fight
Drafur walks towards the woods
with his axe ready

The Trolls have waited long enough
sneaks forth out of the forest
Drafur listens, he stands still
hears the hoot of owls missing

Sudden howls and screams
Trolls appears everywhere
Drafur predicts: seems like it's
time to bare the blade

The first troll already has
great hopes of crushing Drafur's legs
His hopes are crushed as his head
is severed from the neck

The trolls are streaming out of the woods
Drafur wants to get out
The brain of a troll is small,
but now they're too many

Suddenly the there is a turn of fortune
for the trolls, giving Drafur hope
Through the bloody haze
he sees Gildur clearing the way

Lots of trolls coming forth
Drafur, Gildur, mighty dwarves
back to back against a horde
the blood of trolls on the ground

Drafur with a wolfish grin
swings his doubleheaded blade
the axe is cutting, biting well
splitting the necks of the trolls

The wrath of the dwarves is aroused
the nearest troll gets his head bashed
See, the trolls are retreating
Gildur swings, beheading trolls

There are only a few trolls left
soon the dwarves will get a rest
but with their blood still boiling in their veins
they cut down the last troll


Ett Gammalt Bergtroll

Det lider allt mot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!

Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat,
och sen äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.

Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.

Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.

Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum!


Tranlation
An Old Mountain Troll

And now it's getting quite late, I think,
it will soon be a dark, black night.
I must go home in haste, I think,
but the valley is such a lovely sight.

The storm goes whirling round the mountain,
so desolate, empty and cold it is,
but the glen is pleasant and lovely green,
where people live in comfort and ease.

Methinks the little princess fair,
she passed by here recently.
She has a crown of that flaxen hair,
she'd be a tasty meal for Me.

The other rabble dare not stay,
they point their fingers and run away,
they safely fall back and start to bellow:
Shame on you, you ugly old fellow!

And she was fair-eyed and mild-eyed,
she always looked at me tenderly.
But I am evil-eyed and wild-eyed,
all beauty turns away from me.

I'd like to path her and kiss her,
but I have too big a mouth, maybe.
I'd like to caress her and ease her
and say, tu lu, little sweetie!

And in a sack I'd like to put her
and take her home for Christmas Day,
and then I'd sit down and eat her
nicely prepared on a golden plate.

But hum hum, I'm pretty dumb,
who would watch me with tender eyes,
what a blockhead I am, hum hum,
that was not very wise.

That Christian child I must leave alone,
we trolls are trolls, and if I meet her
the sweet little thing would soon be gone
'cause I couldn't help but eat her.

I could bitterly cry in this downcast mood,
'cause I-m lonely and ugly and dumb,
but it wouldn't do me nay good,
so I better go home, hum hum.


Titania

En klang som av små violiner
går svag som susning i hassel och björk,
och månen på ängarne skiner,
men skogen är midnattsmörk.
Det skymtar, det svävar som böljande hår,
det dansar på yra eteriska tår.
Ti ta! Ti ta! Ti ta!

Det skymtar som barmar och halsar,
det lyfter på släp som av silke och flor,
det vajar, det viftar och valsar
i nätta bevingade skor.
Vem är det, som håller sin vindlätta bal
vid midnattens timme i månsilversal?
Ti ta! Ti ta! Titania!


Translation
Titania

A tune as from small violins -
hark - through the hazel and birch go the rings.
The moonlit meadows are eerie bright,
the woods are as dark as the darkest night.
Ti ta! Ti ta! Ti ta!

Look, glimpses of gauze and of silk!
Look, bosoms and necks as white as milk,
flitting and flying their light-footed goes
a whispering waltz on winged shoes.
Who's swirling around in her airy ball
at the midnight hour in silvery hall?
Ti ta! Ti ta! Titania!


Näcken

Kvällens gullmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken
gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar
i violinens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten,
ropar i den stilla natten:

"Arma gubbe! Varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva!

Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga -
aldrig skådar dem ditt öga."

Tårar gubbens anlet skölja,
ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig näcken
spelar mer i silverbäcken.


Translation
The Watersprite

The evening's golden clouds surrounds the vault of heaven
the fairies at the meadow dance,
and the leaf-crowned Watersprite
his fiddle plays in the silvery brook.

Little lad among the willows of the shore
resting in the vapor of the violet,
hear the sound from the spring of water,
calling out in the silent night:

"Poor old man - why play?
would the pain dispense?
Freely you bring life to wood and ground
but a child of God you'll never be!

Moonlit night of Paradise
Eden's fields crowned by flowers
angels of light in heaven
never you behold them with your eye."

Tears run down the old man's face
down he dives into the billow
the fiddle quiets. Never again
the Watersprite will play in the silvery brook