PDA

View Full Version : nyutgåva av Tacitus' Germania



symmakhos
Friday, February 25th, 2005, 04:53 PM
SvD 24 februari 2005:

http://www.svd.se/images/sys/trans_pixel.gif
Nordbornas liv fascinerar

Tacitus, Cornelius
Germania
Orginaltitel:
Förlag: Wahlströms & Widstrand
Övrigt: Sakprosa

Övers, inledning och kommentarer av Alf Önnerfors. Arkeologisk kommentar av Anders Kaliff



Vilken bok talade vi alla om för två år sedan? För tio? Förra årtusendets skrifter har tiden gått förbi så ofta, att inaktualiteten upphört och blivit historia. Därför kan man glatt ropa till när man inser att Tacitus Germania - tillkommen under första århundradet efter Kristi födelse - har utkommit i Wahlströms & Widstrands klassikerserie.
Tacitus hör till de verkliga klassikerna. Vi vet mycket lite om honom - inte när han föddes, inte var, inte ens vad han hette i förnamn. Hans släktnamn var Cornelius och tillnamnet visar att han själv (eller någon förfader) varit ovanligt tystlåten av sig. Skrifterna avslöjar en sträv, asketisk herre, som på äktromerskt vis oroade sig över sedernas förfall. Som stilist är Tacitus rik, men han saknar guldålderns klarhet i stilen och vrider sig gärna med antiteser och utsmyckningar. Han var historiker,
men enligt sin tids ideal ändå mån om den språkliga framställningen.

"Germania" är ett viktigt verk. För nutida nordbor är den en fascinerande berättelse om förfädernas liv. För samtidens romare innehöll den också ett moraliskt budskap. Tacitus gör fullkomligt klart att nordbornas moral vida överträffar kejsartidens dekadenta romares. Barbarerna gifte sig minsann för livet och hade god pli på sina hustrur. Sedan glömmer han förstås inte det antropologiska. "Germania" är full av spännande berättelser om dryckenskap, offer och kärleksliv.
Detta är en god utgåva, som består av Alf Önnerfors översättning och kommentarer samt arkeologiska kommentarer av Anders Kaliff. Dessutom är den försedd med ett register över germanska namn, flera litteraturlistor (vilket ibland är något förvirrande) och två mycket intressanta kartor - dels en där de germanska stammarna är inplacerade i norra Europa, dels en rekonstruktion av Tacitus kartbild, där svinonerna bor på en cirkelrund ö norr om det europeiska fastlandet.

Den
nyutkomna "Germania" är till stor del ett omtryck av Natur & kulturs klassiska tvåspråkiga utgåva (1960, 1961, 1969). Detta uppges bara i Önnerfors egen inledning. Att äldre översättningar återanvänds är inte ovanligt, men rimligen borde läsaren upplysas om detta på ett tydligare sätt.
En mer än 40 år gammal översättning kan kännas föråldrad. Så är inte fallet med Önnerfors tolkning. Den är både känsligt och kunnigt gjord. Modernitet är kanske inte heller det man i första hand söker i en tolkning från latinet. Däremot är det synd att latinet inte finns med i Wahlströms & Widstrands utgåva. Originalspråket lägger mycket till läsningen, både för den som behärskar det gamla språket och för den allmänt intresserade. Dessutom rymmer de utförliga kommentarerna fortfarande omfattande resonemang om översättningsproblematik, som nästan kräver att man har tillgång till originaltexten. Utrymmet kan knappast vara något bekymmer - Tacitus text tar bara upp ett trettiotal av volymens drygt 160 sidor.
Ibland har tiden
gått hårt fram med kommentarerna, även om Önnerfors har reviderat dem och gjort många givande tillägg. Sådana kompletteringar gäller både nya rön och sådant som kanske ansågs olämpligt för 45 år sedan. I den nya utgåvan finns exempelvis en längre diskussion om arten av brottet att "vanära sin kropp", som straffades med drunkningsdöden i ett gyttjigt träsk. Sådana arma brottslingar har senare återfunnits som mosslik.

Till utgåvans företräden hör nyskrivna arkeologiska kommentarer av Anders Kaliff. Här knyts både Tacitus framställning och Önnerfors kommentarer till ett handfast, arkeologiskt material. För arkeologin är Tacitus framställning ovärderlig. Forskningen kring germanerna har delvis varit ett tveksamt område, inte minst genom tysken Gustaf Kossinnas identifikation mellan arkeologiska lämningar och särskilda "raser". Kossinnas forskning lade grunden för nazisternas försök att arkeologiskt rättfärdiga sin politik. Dagens arkeologer försöker i stället tona ned skillnaden mellan grupper, även
forskningen kring germanerna i dag är livligare än på länge. Germanernas förhållande till romarriket och dess kultur är ett av de ämnen som klargörs i Kaliffs kommentar.
Tacitus "Germania" är en liten vacker volym. Därför är det lite synd att den inte har illustrationer. Modern bildteknik hade kunnat göra underverk med byxklädda germaner, med lämningarna från det ödesdigra slaget i Teutoburgerskogen och förstås med såväl den berömda solvagnen från Trundholm som de mera vardagliga vagnarna från Dejbjerg. Sådana bilder hade kunnat belysa Tacitus skildring av jordegudinnan Nerthus, som i sin vagn åker runt bland festsmyckade byar innan hon åter drar sig undan:

Vagnen, klädet, och - om man vill tro på det - själv gudomen tvättas därpå i hemlig avskildhet. Uppdraget utförs av trälar, vilka samma sjö strax därpå drar ned i sitt djup. Detta har skapat en hemlighetsfull fruktan och en from ovisshet om det väsens natur som blott de till döden vigda får skåda.

Bland germanerna var öar och vatten heliga platser,
det har man funnit också genom utgrävningar i Sverige.

Länge hade Tacitus rykte om sig att vara otillförlitlig. Numera anser man motsatsen. Såväl arkeologiska fynd som romarens källforskning inför andra skrifter kan användas som bevis. Under arbetet med sin historia fick han ju ögonvittnet Plinius d y att vittna om Pompejis förstörelse. Det är också uppenbart att Tacitus var väl insatt i germanernas seder. Berättelserna kan innehålla missförstånd, men de är inga skrönor. Man kan alltså lugnt sjunka tillbaka i fåtöljen med romaren Tacitus, förmedlad och kommenterad av översättaren Önnerfors och arkeologen Kaliff.





CARINA BURMAN
kultur@svd.se (kultur@svd.se)

Oskorei
Friday, February 25th, 2005, 06:16 PM
Trevligt att se Germania i ny utgåva. Själv har jag utgåvan från Nordiska Förlaget, det är en givande och läsvärd liten skrift och jag kan rekommendera den till alla nu i bokreans tider.

När vi är inne på bokköp, kan jag ju påpeka att Tyr 2 nu finns på SHF. Ihop med Skåla i mjöd, så blev den min beställning så här i reatider.

symmakhos
Saturday, February 26th, 2005, 01:44 AM
"Tyr 2" och "Skåla i mjöd" är definitvt överkurs för mig. Nationalistiska romaner?

Burmans recension hade naturligtvis de sedvanliga politiskt korrekta brasklapparna, men det är ju nödvändigt om man vill publicera sig i vårt land.

Oskorei
Saturday, February 26th, 2005, 10:56 AM
Tyr är ett indo-europeiskt magasin med traditionalistisk inriktning. Första numret innehöll bla en artikel av Michael Moynihan om Divine Traces in the Niebelungenlied, där han spårar hedniska rester i den (bla identifierar han Hagen med Oden), en introduktion till Julius Evola av Joscelyn Godwin, och en intervju med Georges Dumezil av Alain de Benoist. Jag kan varmt rekommendera det, särskilt till dig med den inriktning du verkar ha.

Skåla i mjöd är en faktabok eller handledning till den ädla konsten att brygga eget mjöd på vikingavis. Vet inget om boken än, men det är i alla fall roligt att brygga mjöd :)

http://heathenfront.org/shf/sales.php

De har en hel del intressanta skrifter, Imperium är slut för tillfället ser jag dock men hoppas att de snart får in den igen.

Som svar på en fråga på Stirpes, så håller jag på att läsa Fribytare i folkhemmet i detta nu. Den är väldigt givande, korporatismen känns som ett bra alternativ och Engdahls humanism äkta :)

Julius
Wednesday, March 2nd, 2005, 03:22 PM
Ultra Press har även översatt en intressant bok av den store Alain de Benoist.

http://forums.skadi.net/attachment.php?attachmentid=31634

"In this small masterpiece, the great French thinker Alain de Benoist claims that only the pagan deities of ancient Europe offer a spiritual recourse to the present religious malaise. The guilt, the fear, the narrow petty-bourgeois obsession with well-being, and the self-loathing love of the Other that has left Western man defenseless before the destructive behaviors of our nihilist age derive from the alien belief system that Christianity introduced to the West. They are not part of the pagan spirit that lives still in the Rig Veda, the Iliad, or the Edda. Benoist helps us rediscover these ancient wellsprings and the fonts from which future greatnesses may again flow. But let the reader be warned, his On Being a Pagan proposes no folkloric or New Age 'return to the past,' but rather a Nietzschean recurrence in which the future bears all the promise of our distant origins -- and thus of another great beginning."

Jag har inte läst den men ryktet gör gällande att Nordiska förlaget kommer sälja den. Ingen aning om varför de inte redan saluför Tyr.